måndag, november 25, 2013

Förskoleupproret 2013!

Förskoleupproret är en grupp på Facebook som vill ha upp de akuta problemen i våra förskolor på den politiska agendan nu. Dess medlemmar skickar nu brev i hundratals till Jan Björklund och Maria Arnholm för att dra uppmärksamheten till våra barns och förskollärares vardag.

Här är mitt bidrag:

Hej Jan,

Jag heter Jenny, jag är 36 år och förskollärare. Eller jag kanske ska säga att jag var förskollärare. Men låt oss ta det från början. 

Jag har alltid älskat skolan och hela världen kring utbildningsväsendet. Min granne Inga-Lill var lågstadielärare och hemma hos henne fick jag hämta hur många roliga övningsstenciler jag ville. Det blev väldigt många stenciler.

Efter gymnasiet pluggade jag spanska vid Umeå universitet och på sommarlovet var jag hemma en sväng och sommarjobbade då på fritids. När jag klev in i hallen den första dagen så kände jag att det  var det här jag skulle ägna mig åt, det var jobba med barn jag ville göra. Jag sökte förskollärarutbildningar över hela Sverige och kom in i Borås. Jag läste, engagerade mig i kåren och avslutade min tid vid Högskolan i Borås med att arbeta två år på heltid på studentkåren som ansvarig för studiesociala frågor. Sedan började livet, jag skulle börja jobba på förskolan och jag var så förväntansfull.

Verkligheten som mötte mig var inte den jag trodde. 
Man kan säga att jag blev smått vettskrämd.
Ibland säger man att det blir bättre med åren, den som säger det har inte jobbat i den svenska förskolan...

Jag har på första parkett bevittnat något fruktansvärt, hur vuxna människor hänsynslöst sätter sin ekonomiska vinning och sin tro på vad som är bäst över det som faktiskt är bra för våra barn. Små barn spenderar uppemot 50 timmar per vecka i våra förskolor och politikerna vill ta in fler och fler, allt yngre barn. Den yngsta jag varit med och tagit emot var 8 månader. 

Säg mig Jan, vilken nytta har en 8-månaders bebis av förskolan? Vad kan vi möjligtvis ge det barnet som inte föräldrarna kan göra?

Barngrupperna blir allt större, allt fler barn i vårt samhälle behöver extra stöd för att må bra och som en direkt påföljd så blir även skolresultaten allt sämre. Det finns inga ursäkter för det här sättet att hantera barnen, vår framtid och inte heller för hur man inte tar någon hänsyn till oss som arbetar under dessa förhållanden. Utan resurser, med minimalt med kollegor och helst utan vikarier så ska vi rusta de små för framtiden. 

HUR tycker du att vi ska följa läroplanen, uppfylla det vår kommun skriver i sina läroplattformar och hur i all världen ska vi garantera barnens säkerhet under dagarna? Hur ska vi orka?


Jag är trött på att bli behandlad som om jag inte är något värd, jag struntar i att jag lagt 3,5 år och 300 000 kr på att få min förskollärarexamen. Jag vill inte mer. Jag jobbar nu som administratör och hoppas att jag får stanna där. En sak är i alla fall säker, jag vill absolut inte sätta min fot i barnomsorgen igen. Jag kan inte vara en del av det som händer med våra barn i den verksamhet vi har idag. Det får vara nog. Jag stöttar Förskoleupproret!

Vill du också hjälpa till att göra skillnad för våra barns skull?
Gå med i Förskoleupproret!

Inga kommentarer: