fredag, november 26, 2010

Kaosdagen blev det

Alltså, jag planerar ju så gott jag kan för att allt ska bli så smidigt som möjligt. Oftast går det som jag tänkt, men ibland blir det helt uppåt väggarna. Man kan bli vansinnig för mindre.

Idag hade jag en tid hos frisören kl 15 för att fylla på min toning. Så långt allt bra. Calle var i Halmstad med jobbet på något besök, men skulle vara hemma i vanlig fredagstid, dvs 13.30-14 ungefär. Ni anar vartåt det här barkar va?

Mycket riktigt får jag ett samtal. "Tror du att din syster kan ta barnen när du är hos frisören? Vi blir sena härifrån." Jahaja. Snyggt. Frågade Helena över chatten på Facebook, jodå, hon kunde ta barnen. Nästa intressanta fråga dyker upp... Calle har tagit bilen, så klart. "Du kan väl ta bussen", vågar han sig på att säga. Jorå! Absolut! Två små, i lager-på-lager och overaller, klädda för promenad i -10 grader i en buss, förslagsvis kring +17 grader i 35 minuter... Visst, man kan göra så, men har man lust?? Nja. Funderar ett tag på att boka av hela skiten, men inser att det blir svårt att få en ny tid innan jul. Färgen behövs verkligen, tänk om jag får gå på jobbintervju. Slänger ur mig en ilsken statusrad på Facebook och får napp hos Orsi som inte behöver sin bil. Barnstol i Tristan-storlek finns redan monterad och Miras babyskydd går att använda även utan basstationen.

Efter att ha funderat och muttrat ett tag så visar det sig vara den bästa lösningen, så jag får packa ungarna i overaller och allt i vagnen, hänga babyskyddet på armen och hasa mig över till Orsi, packa in ungar och vagn i bilen och köra till stan. Väl i stan dumpas barnen av hos moster på trottoaren utanför kåren och hon och assisterande barnvakter tar över medan jag attackparkerar bilen bakom högskolan och rusar mot frisören. Flåsar in där kl 14.59. I tid kan ni tänka er. Hua!

Dessutom har dom bokat in mig på för kort tid, så istället för de 90 minuter jag förberett barnvaktarna på, så blir jag sittande i 2,5 timme. Så går det när man behöver intensivinpackning för att håret ska överleva Operation Bli-blondare-till-bröllopet. Tur man har en suverän frisör! Kan verkligen bara kliva in där och låta henne göra som hon vill, det blir kanonbra! :) När jag väl är kvar, och stackars Eva fått jobba över 1 timme pga felbokningen, så rusar jag runt hörnet på huset och in på Hjärterum för att köpa mig en adventsljusstake. Startade en tradition förra året och bestämde mig för att unna mig en fin och färdiggjord ljusstake därifrån varje jul, och så blev det. Får lägga in ett fint kort när jag fått in kameran från bilen. :)

Sedan hasta tillbaka till kåren och packa in ungar och systeryster i bilen, upp till systers lägenhet och hämta väska och sedan via 2 paketutlämningsställen för att hämta upp hennes klädpaket. SEDAN fick vi åka hemåt. Då ska Calle ut med June och mötas om en halvtimme. Där sitter vi, i höjd med högskolan och fredagstrafik. Man kan säga att han fick vänta tills vi pallrat oss hem, innan han hade turen att få skjuts till stan av Helena, något han kanske inte förtjänat idag. ;) Hem får han fasen ta sig på egen hand. Helena sover redan i soffan och jag ska fan gå och lägga mig jag med, om man nu får svära så här. Tristan sover och Miran med, misstänker dock att hon tänker vakna och äta snart.

Det var en hysterisk fredag det. Puh!

Inga kommentarer: