onsdag, mars 07, 2007

Sjuk-lite mindre sjuk-sjuk-lite mindre sjuk.....

Jag har jobbat inom barnomsorgen på heltid sedan 15 juni 06. Då var jag frisk, osnuvig och det var sommar. Vi spenderade sommaren på gården med barnen och det var ju kanon! Toksoligt, glada barn och pool att plaska fötterna i... Sedan kom semestern... Såg fram emot sol, bad och lata dagar, men vad hände med detta? Var ledig v 30-31 och sedan dess är det fullkomligt kört!

Förkylningarna avlöser varandra på löpande band, näsan rinner konstant, febern kommer och går och förbrukningen av Alvedon och nässprej börjar bli löjligt stor. Fick höra att barnomsorgspersonalen kunde förvänta sig att bli frisk... om 4-6 månader! I höstas var det så eländigt att jag och kollegan klampade in på hälsokostbutiken för att få nåt mot "dagissjukan". Vi fick då vänligt berättat för oss att vi nog inte har något större immunförsvar kvar. Nähä? Gick därifrån med extra starka antioxidanter (zinktabletter) och en flaska brun sörja (Flavototal) som tydligen skulle ge det, vid det här laget, misshandlade immunförsvaret en rimlig chans att återhämta sig. 250 kr kostade det med. Zinktabletter går an... den bruna sörjan var det värre med.. 1 msk blandas med juice varje morgon. Såg ut som brunt kräks å smakade något obeskrivligt skumt. Fungerade det då? Jodå, mådde faktiskt bättre ett tag där, men sen var vi raskt tillbaka i snörvlandet igen.

Nu sitter jag här, 32 veckor senare, och snörvlar fortfarande. Frågan som osökt dyker upp är ju naturligtvis "hur ända in i h*****e fick jag för mig att det var bra att jobba inom barnomsorgen?" Antingen jobbar man, full med febernedsättande, eller så ligger man hemma å förlorar pengar, full med febernedsättande. Det jag irriterar mig mest på just nu är att man inte får fullt betalt när man är hemma pga att man blivit smittad av barnen. Ogillar för övrigt även karensdagar. Eftersom sonen går på ett annat dagis så samkör vi hemma bakteriekulturerna och infektionerna från 2 olika dagis. Lysande koncept, eller hur?

För omväxlings skull har jag dock bytt ut mina krämpor lite den här gången. Visst är jag förkyld och snörvlig, men jag har även fått inflammation i axlarna för att skoja till det hela lite. Inflammationen behandlas tydligen bäst med Voltaren. Bra så långt... Men har ni någon gång läst biverkningarna på Voltaren? Jösses, det är en mindre novell kan jag lova. Allt ifrån yrsel till inre blödningar utlovas i en lång lista av munterheter. Jag har dock klarat mig från de värsta vad det verkar, men jag kan omöjligt sova! Natten till idag var vidrig! Gick och lade mig vid 22-tiden, nöjd med vad jag fixat till i lägenheten under kvällen. Slötittade lite på tv och pratade med sällskapssjuka katten och släckte sedan lampan. Då var jag plötsligt på helspänn! Kunde inte slappna av alls... sista gången jag tittade på klockan så var den över 2. Kul när man ska upp och öppna på jobbet 6.30. Efter 2, 5 timmes orolig nästan-sömn så gav jag upp och fick lov att sjukanmäla mig.

Nu sitter jag här hemma i sällskap av sonen och förbannar allt vad förkylningar heter och det tänker jag roa mig med resten av dagen... Kanske blir jag så uttråkad att jag somnar gott ikväll...

1 kommentar:

Theo sa...

Fy tusan vad surt med långdragna sjukdomar. TYvärr är det väl en av de stora nacktdelarna med att jobba med en massa barn även om det naturligtvis finns en massa bra saker också. Du får trösta dig med att man så småningom utvecklar ett starkt imunförsvar fast det känns väl inte så häftigt att veta när man sitter där och snörvlar.

Krya på dig!