torsdag, mars 22, 2007

"Gud, vilket härligt jobb ni har!"

Våren och solen har vågat sig fram och jag måste säga att det fan var på tiden! När vintern inte behagade komma förrän i januari så tyckte jag att den lika gärna kunde kvitta, och när den dessutom bestämde sig för att stanna ett tag så var jag inte direkt nöjd. Men nu kikar solen fram, äntligen! :)

Dagarna på jobbet spenderas utomhus och ungarna älskar det. Ska väl inte klaga jag heller eftersom det är otroligt skönt att vara ute både på förmiddag och eftermiddag. Inte nog med det, man kan börja plocka av sig de 7 översta lagren kläder och äntligen återfå lite av rörelsefriheten som man stängt in i klädlagren sedan i oktober.

Som ett brev på posten kommer föräldrarnas spontana "Gud, vilket härligt jobb ni har!", bara för att vi står ute i solen när de kommer för att hämta sina små guldklimpar. Ja, jo... jag kan väl hålla med till viss del, även om jag under de mörka månaderna inte har hört ett enda "Stackars er som måste vara ute i det här vädret!". Hur kommer det sig? Beror en förskollärares jobb bara i väderbaserad trivsel? För att klargöra några av för- respektive nackdelarna med mitt jobb en gång för alla så kommer här en lista:

Fördelar:
De gyllene ögonblicken när man verkligen lyckas få kontakt med barnen.
Vår kokerskas suveräna mat.
Pyssel, pyssel, pyssel!
Mina roliga jobbarkompisar.
Vara ute i solen flera timmar om dagen (när den nu finns).
Roliga temaveckor om allt möjligt.
Glada barn, som mår bra!

Nackdelar:
Alla sjukdomar man åker på via barnen.
Alla genomvåta, leriga kläder som ska in i torkskåpet.
Utelek i ösregn/snöstorm.
"Men så här har vi alltid jobbat, det kan vi inte ändra."
Barn som blir skickade till dagis trots att de är sjuka. Stackare!
Föräldrar som inte tar problem på allvar.

Ok, vissa av de här sakerna är mer eller mindre generaliserade, men jag antar att ni fattar grejen lite. Mitt jobb är tokbra när alla faktorer stämmer, men de dagar man kämpar med sjuka barn, trötta och arga barn och mest känner sig som konfliktlösare är alltför många och de kan jag klara mig utan. Vad som gör mig mest irriterad är att man blir sedd som en serviceinrättning, dvs ansvar som egentligen föräldrarna borde ta blir helt plötsligt mitt. Jag är inte där för att uppfostra någons barn, jag är där för att vara ett komplement till hemmet. Vad jag absolut aldrig kan göra är att ersätta familjelivet och föräldrarnas ansvar, varför kan inte alla förstå det?

1 kommentar:

Theo sa...

Vadå? Trodde att förskolan var ett ställe där man dumpar ungarna när dom fyller 5 och sen hämtar upp dom ett par år senare ;)
Kram på dig!