torsdag, mars 08, 2007

Dagens yrke: barningenjör med inriktning på byggnationer!

Lugnet ligger tillfälligt över Fossingens lägenhet när lilla monstret tittar på Bolibompa, som idag faktiskt har den goda smaken att visa ett program som är rätt gulligt, Nalle har ett stort blått hus. En gigantisk nalle som bor i ett blått hus tillsammans med en massa andra ulliga prylar med namn som Totte, Trixie och inte minst dom lila uttrarna Flip och Flopp. Jämfört med Beyblade, Pokemon och annan skit som visas nu för tiden så är Nalle en riktigt trevlig bekantskap. Jag antar att jag som 70-talist känner mig lite hemma hos Nalle efter att ha vuxit upp med Mupparna och Sesam på TV. Är fortfarande helt förälskad i Kakmonstret och Kermit! ;) Men det var inte barnprogramsnostalgi som var dagens ämne, det kan jag fördjupa mig i någon annan dag. :)

Idag på eftermiddagen satt ett par av barnen på jobbet och byggde med en sorts plastbitar vi har som man kan foga samman till en massa prylar. Det finns alla möjliga former, kvadrater, trianglar.. ja, du fattar... varje sida av formen har små hack så de passar tillsammans lite som ett gångjärn ungefär. Har glömt av vad dom kallas. Plastprylar i alla fall... ;) Hur som helst så satte jag mig på golvet med dem för att greja lite. Man får med ett häfte med bilder på saker som man kan bygga, så jag hittade en lagom kringlig och krokig sak att skapa. Man behövde bara 125 kvadratiska plastbitar för att få ihop den! Fick snabbt två medhjälpare som gladeligen rotade runt i hinken för att hitta kvadrater åt mig, så för min del var det bara att börja sätta ihop bitarna. Eftersom ett av barnen byggt klossar av en bunt av kvadraterna tidigare så startade naturligtvis förhandlingar för att kunna få låna hennes kvadrater så att min skapelse kunde bli klar. Funkade kanonbra, fick massor med bitar till mitt bygge. :)

Så där satt jag på golvet med ett par tre ungar och skapade... mycket koncentrerat dessutom! Så till den milda grad att jag inte ens märkte att en av mina kära kollegor hämtade digitalkameran och förevigade eländet. ;) En dryg halvtimme senare så var mitt bygge klart och då blev det fart på ungarna vill jag lova! På två röda sekunder hade jag 10 stycken ytterst villiga adoptivföräldrar till min skapelse.

"Den e till mig! Fröken har gjort den till mig!!"
"Jag vill ha den!"
"Får jag leka med den?!"

Här var goda råd dyra och ärkepedagog som man är så insåg jag ju att här fanns det poäng att tjäna. Om det är något som gör barn förvånade och får dem att tänka så är det när vuxna beter sig precis som de själva skulle ha gjort om en kompis betedde sig så mot dem. Med andra ord så tog jag ett fast grepp kring mitt bygge, tittade på barnen och såg lagom ha-galen ut och sa:
"Nä! För jag har byggt den, och den är min!"

Barnen blev med ens knäpptysta! Vad hände här? Får fröknar göra så där? Skojar hon?
Ska man få fram vad man menar så får man i det här läget hålla sig till det man startat upp. ;) Jag gjorde helt enkelt som ungarna brukar... Jag tog min pryl, reste mig upp och gick fram till min kollega och sa bestämt:
"Den är min och jag ska leka med den tillsammans med Hida, för vi e med varandra nu!"

Ungarnas favoritvapen mot varandra är att bestämma vem man ska vara med, det sker så fort fler ungar än 4 har kommit på morgonen och sedan håller det på hela dagen. "Sara, e du med mig?", "Albin e med mig så du får vara med nån annan!", är vanliga uttalanden som effektivt ser till att några får en lekkamrat medan andra hamnar utanför. Så när jag och Hida bestämde att vi skulle vara med varandra och att ingen annan fick vara med så ramlade ungarnas hakor ner till knäna! Fröknarna som alltid säger att alla ska får vara med, och nu var dom helt vrånga och ingen fick leka med dom! Man såg verkligen hur de tänkte så det knakade...

En annan favorit är att gömma undan saker man vill ha för sig själv. Oftast är det Lego-prylar eller andra saker man byggt ihop själv och inte vill bli av med. Ett tag gömde dom så mycket Lego-byggen att alla dom roliga bitarna försvann och de som ville bygga nåt fick nöja sig med dom tråkiga vanliga bitarna utan skojiga färger eller hjul till sina bilar. Eftersom de även gömmer sina Beyblades, som de bygger av samma plastbitar som jag nu lagt beslag på, så fanns det ju bara en sak att göra. Jag deklarerade helt enkelt att jag skulle leka med min skapelse imorgon, drog fram en stol och lade upp den högst upp på garderoben som står mitt på avdelningen. Utom räckhåll men inom synhåll så klart. Att inte ungarna dog! Så upprörda har jag sällan sett dem! Att fröknarna kan vara sååå orättvisa och så hemska! Bygga roliga saker, bestämma att ingen får vara med och sedan dessutom gömma undan dem till en annan dag! Missnöjet bubblade och hade det inte i den sekunden varit dax för mellanmål så hade nog myteriet varit ett faktum. ;) Ingenting är så effektivt för att få barn att se hur de beter sig som att imitera dem.

Morgondagens uppgift blir att avsluta lektionen... ;) Dvs att plocka ner leksaken och sätta barnen ner för att prata om hur man är en bra kompis. Jag misstänker att det kommer att bli en mycket intressant diskussion om hur man upplevde att bli behandlad på det sätt de behandlar varandra varje dag. För den som inte vet det så kan jag upplysa om att numera börjar popularitetstävlingen redan på dagis... Hur man ska komma åt problemet och lösa det har jag inte en aning om, mitt sätt den här gången är säkert inte det bästa, men hur sjutton ska man göra? Tips mottages tacksamt!

Fossing - barningenjör med inriktning på... eehh... tja.. nån form av pedagogik...

1 kommentar:

Theo sa...

Haha härligt! När jag var ung, vilket jag faktiskt har varit en gång i tiden så jobbade jag extra på ett dagis. Det roligaste med det var att man helt plötsligt fick uppskattning för sina kreationer av lego och annat. Minsann ingen som säger det när jag bygger lego hemma nuförtiden ;)