tisdag, februari 27, 2007

Vad vet katter om våren som jag missat?

Vid det här laget är jag gruvligt trött på allt vad vinter och snö heter. Vem har för övrigt kommit på det fyndiga vädret där snön vräker ner på natt/morgon/tidig dag och sedan glatt ägnar sig åt att smälta bort under resten av dagen, vilket då naturligtvis resulterar i en av de saker jag hatar mest i världen... Slask! Denna vidriga Slush Puppie av slask, gammalt grus och vatten inunder. Brunt är det oxå! Usch säger jag! Men inte är det slut med det... Näe... Natten kommer och genast bestämmer sig vädret för nästa fascinerande lilla trick, det FRYSER PÅ igen... För att göra det hela komplett så slänger naturen på lite ny snö uppepå och inväntar sedan morgonens underhållning, människa försöker halka/hasa/kräla till jobbet genom isen/snön. Det gör mig måttligt irriterad måste jag säga.

Men nog om det eländiga vädret. Jag har nyligen upptäckt den oanade glädjen med att ha en honkatt hemma. Efter att ha uppfostrat typ 10 kastrerade hankatter under min uppväxt på landet så trodde jag att jag hade koll på katter... Tji fick jag kan man väl säga. Den lilla ullbollen, lämpligen döpt till Prinsessan Vespa, som flyttade in i höstas har nu uppnått den mogna åldern av 7 månader och söt är hon minsann så det förslår. Grå och vit blandning mellan perser och norsk skogskatt, dvs långhårig och fluffig. Visst, det är ingen höjdare att tvinga ner henne i badet då och då men det funkar ju. Hon accepterar det nästan. ;) Borsta henne går oxå bra, det gillar hon numera. Lämna ensam hemma på dagarna går fint och hon går alltid duktigt på lådan. Problemet som nu dykt upp är väl inte riktigt kattens fel, men ändå lite jobbigt. (När jag tänker efter så är även detta naturens fel ;)) Vad har då hänt med det lilla livet?

Jo, för ett par veckor sedan blev katten knäpp! Jag fattade ingenting till en början, men insåg efter att ha bevittnat hysteriska mjauanden, krälande på golvet och allmänt skumma kroppshållningar att lilla kissen gått och blivit stor, det var dax att börja löpa. Som en god matte gjorde jag det enda rätta... Jag googlade efter lämpliga lösningar. :) Funkade tokbra. Fick veta att katter i hennes ålder börjar löpa (no shit), de löper 5-8 dagar åt gången (Sessan valde naturligtvis 8 dagar) och det återkommer med 2-3 veckors mellanrum, MEN de flesta katter löper inte mer än 2-3 gånger per år. Gissa vad Sessan gör? Det är väl klart att lilla missan nu, ca 2, 5 veckor efter förra gången, löper igen! ;)

Detta får mig naturligtvis att fundera på om katter har mer koll på årstiderna än vad vi människor har. Visst har man väl hört talas om marskatter som skriker, och visst hör det lite till våren? Jag hoppas nu på att Sessans återkommande lidande nog ändå är ett tidigt vårtecken och att hon redan vet att snön är på väg bort för den här gången. Det hindrar dock inte det faktum att jag tänker börja ge kissen p-piller... om inte annat så för min nattsömns skull. ;)

Nåväl, dax att göra sig klar för jobbet och en ny dag i slaskets underbara värld... :)

Inga kommentarer: