lördag, januari 27, 2007

Nytt år, nytt liv :)

Efter att ha varit fantastiskt dålig på att blogga gör jag nu ett nytt försök att hålla den levande. :)

Hösten 06 var kanske mitt livs största prövning. Det hände så mycket som jag kände att jag inte hade kontroll över och det var verkligen tokjobbigt. Psykologbesök, krångel på jobbet, krångel hemma och ständiga förkylningar gjorde den mörkare än mörkast. Har hört folk säga att november är den jobbigaste månaden på året, med tanke på att den är så mörk och inget speciellt händer, men jag har aldrig nånsin upplevt det som jag gjorde nu. Usch! Jag hoppas att november aldrig nånsin blir så mörk igen. Så här i efterhand så har jag insett att jag lärt mig mer än jag trodde var möjligt om mig själv och det var nog på tiden. Det har gjort ont, men det var nödvändigt. Mer nödvändigt än jag trodde faktiskt.

Det har varit en resa, mestadels inom mig själv och jag har fått inse alla de fel jag begått under mitt liv. Vissa av dom har ju naturliga förklaringar, med tanke på vad jag gått igenom i mitt liv, men mycket av mitt beteende har verkligen varit oacceptabelt. Jag förstår verkligen inte hur många människor i mitt liv stått ut med mig över huvudtaget. Inte så kul att inse, men oj så nyttigt. Att man är en produkt av de erfarenheter man gjort under sitt liv, det är verkligen sant! Det jobbigaste har varit att acceptera de gånger man gjort fel, utan att egentligen kunna legitimera det. De gånger man helt enkelt bara har varit en förbannad idiot, offer för sin egen stolthet och envishet. Jag brukar inte ge några nyårslöften, för jag tycker att man ska kunna lova saker när som helst på året och att de då ska betyda lika mycket som folk verkar tycka att de gör bara för att man uttalar dom på nyårsafton. Lite skumt det där tycker jag, oftast är man ju inte direkt nykter vid dom tillfällena... ;) Men, men... det var inte meningen att reda ut vikten av nyårslöften här och nu.... :)

Hur som helst så blev det nyårsafton och sedemera nytt år... Inget konstigt med det kan tyckas. Jag tror ju naturligtvis inte att jag på tolvslaget helt plötsligt blev en ny människa, men nånting har hänt iaf. Den logiska förklaringen kan ju ligga i det faktum att höstens terapiomgångar faktiskt helt plötsligt sjönk in och helt plötsligt fick jag en förståelse för vad som faktiskt menades. Sen att det råkade hända runt nyår får väl anses vara en ren slump, om än en något underhållande slump. Det hela har iaf slutat med att jag helt plötsligt känner mig hel, som en lugn, trygg och framför allt glad människa. Det känns som om det liv jag hittills levt på sparlåga nu blommar ut och blir ett helt och tillfredsställande liv. Känner mig för första gången som att jag kan hantera sånt som händer och ändå överleva. Jag behöver inte slå i botten, utan kan hantera motgångar och ändå fortsätta andas. Om jag får önska en sak för alla, så är det nog det här.

Det finns dom som fått lida pga av min oförmåga att ta tag i saker och reda ut det som varit och jag kommer nog aldrig riktigt kunna sluta att be om förlåtelse för det. Jag hoppas på förlåtelse, men vet att jag inte har någon rätt att be om den egentligen.

Det finns dom som funnits där, om än i bakgrunden ibland, och som har fått mig att inse saker bara genom att vara där. Utan deras tålamod och tro på mig hade jag inte heller kommit hit. Till dessa kan jag bara uttrycka min eviga tacksamhet och svära på att jag aldrig ska gå tillbaka till gamla mönster.

Det kan ha varit fel att kalla det här inlägget för "Nytt år, nytt liv", kanske borde jag istället kalla det för "Bokslut över gamla synder" eller "Farväl gamla Fossing", men jag är ju trots allt bara människa. Jag är medveten om att denna nystart inte är ett nytt liv, utan en nystart på mitt gamla liv. Min resa tar bara en annan rutt än den jag trodde. Jag har väl helt enkelt bara blivit något klokare än jag var förut. Jag är ju fortfarande jag, med eller utan mina spöken, men en ny känsla av självkänsla har infunnit sig och det är jag otroligt tacksam för. Jag hoppas att jag kan förvalta detta väl och jag vet att jag har dom som betyder mest i min ringhörna. :)

Till nära och kära som aldrig tappat tron eller hoppet.... Ni har min djupaste tacksamhet och all min kärlek och respekt.

1 kommentar:

Theo sa...

Lycka till med den nya fossingen! Inte för att den gamla var så illa men vad vet jag, en galen björn i Norrland.